Höstkvällen håller Österlen i ett stadigt grepp och dimman ligger lågt över fält, byar och fiskelägen. Sommarens gäster har tackat för sig, men de har lovat att komma igen. Till påsk och när rapsen blommar. Till de vita ständerna, till jazzfestival och äppeldagar.

Men visst lyser det lite här och där i mörkret, och bakom ett av fönstren är middagen just avslutad. Lite vin är kvar i glasen och vid bordet sitter en skulptör, en krögare och en konstnär.

Och alldeles snart kommer de tre att ha en idé och det är en både ljus och viktig sådan. De ska bli fler!

För var en av dem vet att de har något bra att visa upp och de är inte ensamma. De vet att de är fler som har något extra bra att erbjuda de som kommer för att uppleva Österlen. Också när myllan vilar, då pilarna är nakna och havet ryter.

De tre kom att göra verklighet av det som år 1999 var en idé vid ett middagsbord och det blev nätverket se Österlen. Med invalda medlemmar som varje år stolt presenterar kartan seÖsterlen – både i tryck och i digitalt format. Samt visitkort för var och en. Gemensamt är att de alltid, med stolthet och glädje, kan rekommendera varandra. Om det så är en butik, trädgård eller ett museum. Allt från en nyinvald dessertmästare till skulptören som varit med från allra första början.

Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig själv; varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela. Det konstaterades för snart 400 år sedan av poeten John Donne. Och det står sig fortfarande.