Det magiska växthuset

BACKAGÅRDEN ANNONSBILD REDIGERAD

Troligtvis är det ljuset då det känns som att man är ute fastän man sitter inne i värmen. Kanske är det grönskan med fikonträd, eukalyptus och de vinrankor som dinglar ovanför huvudet under sommaren. Kanske är det för att inredningen härinne består av trädgårdsmöbler som det känns mysigt. Hundar är välkomna och barn kan springa fritt och det gör inget om man spiller på stengolvet.

Förmodligen är det hembakade pajer och kakor som serveras här som gör att man känner sig hemma. Eller kanske är det en känsla av att vara i kontakt med jorden. Växthuset är nämligen byggt mitt ovanpå en så kallad Inka-pelare (ett starkt kraftfält) som en förbluffad jordenergiexpert upptäckte en gång med sina slagrutor när han hade vägarna förbi. Men den starkaste kraften måste ändå vara 80-åriga Gunnel Broman som med sin skaparglädje har bidragit till en trivsam plats att koppla av och varva ner på. Det sägs att det här är en grön oas eller en kraftplats där man har lätt för att stanna upp och fundera över livet. Gästerna stannar ofta länge i lugnet. Därför har Backagården myntat begreppet ”en plats för själen” som sin slogan läs mer på  www.backagarden.com . Deras främsta målgrupp är, som de ser det, den stressade stadsmänniskan på flykt sökandes lugnet.

Sökandet leder till Backagården på Österlen, en skånegård mellan mjuka kullar och vida fält vid vägkanten mellan Kåseberga och Löderup. Växthuset står här på baksidan av Backagården tack vare Gunnels ivriga önskan att odla blommor trots att hon vid den tiden då hon köpte växthuset inte ägde någon mark! Hon köpte växthuset på vinst och förlust vid en konkursauktion 1986 innan hon ens visste var det skulle placeras. Hon ägde ingen fastighet då. Hon visste inte ens hur stort växthuset var eftersom det var nedpackat. Hon visste bara att hon skulle odla blommor någonstans. Växthuset visades sig vara mycket stort, totalt 500 kvm, men på väg till Backagården ramlade en del av växthuset av från lastbilen så det krympte lite.

Gunnel är uppväxt på Österlen och köpte Backagården, en 1800-tals gård, på sommaren 1986. Hon började med att odla eterneller och sälja blommor. Sedan lade hon till försäljning av linnegods som tillverkades i Litauen. Efter ett tag fick hon frågan av personalen på Dag Hammarskjölds Backåkra om hon inte kunde börja med kaffeservering eftersom många besökare efterfrågade det. Backagården ligger nära det här populära turistmålet.

Så har verksamheten vuxit med åren och kaféet blev så populärt att sonen Kai Svensson blev indragen i att jobba där på somrarna. Nu har han tagit över mycket av det dagliga arbetet med Backagården och kaféet drivs numera i separat regi sedan 2011 av Przemyslaw Rozavski och hans mor Danuta. De odlar egna grönsaker och kryddor på gården som sedan används i matlagning och sallad – inte bara ekologiskt utan också så närodlat man kan komma. Deras specialiteter är räkmackor, västerbottenpaj och scones med hemmagjord havtornssylt från buskarna vid Backagården. Przemyslaw undersöker nu om kaféet kan bli KRAV-certifierat och drömmer om att starta en restaurang här. ”Normalt stänger vi kl. 18.00 men ljuset är så fint i växthuset vid skymningen och solnedgången att det är synd att inte utnyttja den tiden och njuta av ljuset”, säger han och blickar mot framtiden.

Det har anordnas bröllop i lokalen. ”Bröllopsgästerna tycker om den annorlunda atmosfären”, säger Kai Svensson. ”Vi har upptäckt att växthuset har jättebra akustik”, tillägger han och nämner konserterna som han arrangerar i växthuset. I år den 15, 16 och 17 juli kommer Malmöpoeten Jacques Werup och jazzpianisten Jan Lundgren med gästartisten Edda Magnason. Den 25 juli är det dags igen för åttonde året i rad för en konsert med den berömde gitarristen Janne Schaffer med Stefan Blomqvist på klaviatur. En konserttallrik serveras vid de här tillställningarna som ofta blir fullsatta.

Men för det mesta är det bara öppet under dagen på Backagården, varje dag under sommaren men fredag till söndag under vissa andra perioder. Säsongen varar från mars till december.

Förutom växthusets kafé, hittar du också här Kais presentbutik och Butik Omtanke, en klädesbutik som drivs av Helén Abrahamsson sedan åtta år tillbaka. Hon säljer kläder i naturmaterial som består av en kombination av linne och siden. Många av hennes kunder kommer tillbaka år efter år.

Nya medarbetare har kommit hit men grundaren Gunnel är kvar som inspiratör. Hon sköter fortfarande blommorna i växthuset och ser till att det finns färg i rabatterna både inne och ute.

Hennes senaste projekt tillsammans med några medarbetare är en örtträdgård som är inspirerad av Hildegard von Bingen (1098-1179), en nunna och abbedissa som helgonförklarades 2012. Hon är känd för sin helhetsläkekonst där hon använde örter, ädelstenar, kostråd och läkande toner. Örtagården är uppbyggd i liten skala än så länge och den blev en 80-års present till Gunnel, som trots sin ålder, fortfarande sprudlar av energi.

”Det skall inte vara flott här men mysigt och gott”, säger hon om sitt livsverk  –  växthuset som fortfarande frodas med idéer. Hon skyndar sig iväg för att skapa något vackert i växthuset.

Väktare till skydd och tröst av Åsa Melin

Åsa MelinEn mjuk medeltida Mariasång spelas på låg nivå. Den ljusa sopranen fyller salarna i den gamla skolan hos Åsa Melin i Peppinge. 

Länge var måleriet det centrala, men en dag började lusten till det tredimensionella skapandet att tränga på. Och det blev ansikten, säregna ansikten som med låga röster talar ur det förgångna och som har en alldeles särskild förmåga att stanna i minne och känsla hos den som en gång mött dem. Väktare kallar hon dem för, vänliga sådana. Första gången de kom till henne var hon hos sin syster Ida i Stora Köpinge, med sig dit hade hon en klump lera för att ha något för händerna. Och händerna formade ett par ansikten.

  • Jag blev förvånad, det var inte folk jag kände igen, säger Åsa. Annars när man skulpterar fritt blir det lätt en blandning av familj, vänner – denna gång var det helt andra personer som trädde fram ur leran. De kom från förr, men var ändå så levande.
  • Jag tänkte inte så mycket, men provade lite till, det tryckte på – och är det något som är meningen så får man göra det så länge det kommer. Och det har inte slutat än utan bara accelererat.

Ansiktena bär med sig sin historia, ibland har de ett namn och emellanåt frågar hon var kommer du ifrån?  Tidigare ville hon inte påverka betraktaren av det avslutade verket utan lämnade tolkningsutrymmet helt fritt. Idag ser hon annorlunda på saken och hon delar gärna med sig av deras namn och det som de bär med sig.

  • De har kommit hit för att berätta en historia, säger Åsa. De kommer från olika tidsepoker och olika folkslag. De representerar alla dem som inte fått vara med i den offentliga historieskrivningen, det är inga grevar och baroner, kungar eller furstar, utan vanligt folk med sina enskilda liv och historier som vill få kontakt och vara med.

Galleriet har öppet året om vilket innebär många möten. Påsk till augusti är den utåtriktade tiden, då är det mycket folk i rörelse som besöker galleriet. Åsa påpekar vikten av att var och en blir väl bemött och säger att huset fungerar i stor utsträckning som social scen. Stolarna är därför många hos Åsa, där kan man sätta sig en stund, hämta andan och försjunka i sina tankar, vila i nuet och i upplevelsen. Ofta kommer djupa frågeställningar upp om livssituationer. Skulpturer och målningar föder frågor och väcker slumrade känslor som plötsligt kan få ytkänning. Många blir berörda, någon kan börja gråta stilla och galleribesöket slutar då med en varm kram. En besökare frågade till och med om han inte skulle kunna få rulla ut sin sovsäck på golvet och stanna i den speciella atmosfären hela natten. Lugnet kommer sedan i september när tiden för sig själv tar vid.

  • Möten är för mig något av det viktigaste i livet, det kan vara att möta en sten, en blomma eller en människa. Alla möten betyder något, även dem med mig själv, säger Åsa som helst arbetar om natten, gärna flera påföljande nätter.

 

Du kan möta Åsa Melin och se om det finns en väktare för dig själv eller någon du tycker eller värnar väldigt mycket om på Galleri Peppinge.

Text Anna Gunnert / Österlen 360°

Mitt på Österlen, med egen SPA-anläggning

Letar du efter ett familjärt hotell mitt på Österlen med god mat, bekväma rum och rogivande omgivningar? Då kan Örums Nygård vara precis vad du letar efter. Att tillgång till en SPA-anläggning ingår i logipriset och att du samtidigt fått ett uppslag inför nästa konferens eller fest ingår i tipset.

120208_maria_m_famÖrums Nygård är en precis lagom stor SPA- och konferensanläggning mitt på Österlen, mellan Hannas och Löderup. Härifrån har du ungefär lika nära till både Simrishamn och Ystad, vilket ger dig ett perfekt utgångsläge om du vill få ut det mesta av ditt Österlenbesök. Du har med andra ord nära till både stadsliv och strandliv och allt däremellan. Är du golfare finns tre golfbanor inom räckhåll och vill du hyra cykel för att trampa runt på egen hand går det utmärkt.

– Vår tanke är att det ska kännas som hemma att komma till oss. Våra gäster blir våra vänner och vi vill att alla ska känna sig välkomna, sedda och omhändertagna, säger Maria och Magnus som driver Örums Nygård sedan två år tillbaka.

Örums Nygård är dock betydligt äldre än så; huset är en generationsgård med anor från början av 1700-talet. Maria är själv uppväxt på gården, som syskon nummer fyra i en skara av fem. Hennes föräldrar, Sven-Åke och Birgitta, tog över gården 1969 efter Sven-Åkes föräldrar.

Ombyggt grisstall
Marias föräldrar utvecklade gården och byggde till ett grisstall i mitten av 1980-talet. 20 år senare, när lönsamheten för smågrisproduktion inte var den bästa, sadlade de om och byggde om stallet till ”Rum och frukost”. Och sedan dess har verksamheten växt successivt.

Sedan den 1 juni 2011 är det alltså Maria och hennes sambo Magnus som driver Örums Nygård. Och de verkar stortrivas i sina nya roller.

– Vi är aldrig längre än ett samtal bort och säger aldrig nej utan att vi först tagit oss en funderare. Om vi bedömer att vi kan lösa den förfrågan vi fått säger vi ja, vi kör!

Det säger Magnus när han försöker summera hans och Marias filosofi kring Örums Nygård. Hotellet är öppet året om och på sommaren är hotelldelen så gott som fullbokad under högsäsong. Övriga tider på året är det konferensverksamhet som dominerar under veckorna, medan SPA- och hotellgäster är de som står för merparten av helgbeläggningen.

SPA-anläggning i logipriset
– SPA-anläggningen är självklart tillgänglig för alla våra hotellgäster, det ingår i logipriset. Temperaturen i poolen ligger på 33 grader. Dessutom har vi bastu och en bubbelpool samt tillgång till en relaxavdelning och en bar, berättar Magnus.

Maten har en speciell plats på Örums Nygård och deras enkla filosofi lyder att mat är glädje och att ta ansvar.

– Vi vill att maten ska vara en behaglig del av vistelsen här hos oss. Vi har satsat på en hemlik känsla i köket och försöker alltid vara lyhörda för våra gästers behov. Så långt det är möjligt arbetar vi med råvaror från trakten, säger Maria och tillägger:

– Jag blir glad av mötet med våra gäster. De ger mig energi och lust att fortsätta vårt arbete!

En liten titt i gästboken talar också sitt tydliga språk. Omdömen som: avkopplande miljö, mysigt, lugnt, varmt, välkomnande, rustikt, rejält, fridfullt, rofyllt, enkelhet, god mat och hemma-känsla är återkommande. Kanske kan det enkelt sammanfattas med familjär stämning och personligt bemötande?

Vill du veta mer om Örums Nygård? Klicka här och se vad de kan erbjuda just dig.

 

Åsa Melin – skulpturer med särskilt sinne för närvaro

Åsa Melin PeppingeEn mjuk medeltida Mariasång spelas på låg nivå. Den ljusa sopranen fyller salarna i den gamla skolan i Peppinge. Men i skolhuset och på Österlen har hon varit mycket längre än så. Redan 1972 kom Åsa hit för första gången. Det var jul och hon firade den hos släktingar i Borrby. Länge hade hon då vetat att hon ville lämna storstan för att söka sig en annan tillvaro utan störande, bullrande yttre intryck. Tiden i stockholmska Vällingby och Solna var förbi och en vandring uppför klitterna vid Löderups strandbad blev som en uppenbarelse. När hon kom upp på krönet denna vinterdag och havet och stranden bredde ut sig framför henne, visste hon med absolut säkerhet att det var här hon skulle bo, verka och leva.

Det nya livet började två veckor senare. Då hade Åsa hittat praktikantjobb som hon kombinerade med barnpassning. Hon bodde först kvar i Borrby, men efter att ha åkt förbi den tomma skolan i Peppinge ett flertal gånger, vaknade tanken på att äga det. Hennes övriga familj bodde då fortfarande kvar i Stockholm. Åsas mor reste ned för att titta på det och drömmen blev verklig. Flyttlasset gick den 5 juni 1973, med sig hade de möbler från en lägenhet, som snabbt försvann i de stora salarna, resten inhandlades under loppisrundor på Österlen. Familjen hade aldrig haft hus tidigare, det var en helt ny erfarenhet som väntade. I början var allt mycket enkelt inrett. Skolan hade varit nedlagd sedan några år tillbaka. I köket fanns endast ett handfat att tvätta sig i och en kokplatta att laga mat på. 

De inledande åren varvade Åsa sina vistelser i Peppinge med konststudier. Skolor som Konstakademien och Valand gick bort då hon inte kunde tänka sig stadslivet, istället blev det först vävning, konst och mat på Skurups folkhögskola som sedan kompletterades med ett extra skräddarsytt år i textil. Därefter följde Capellagården på Öland innan det blev två år på Östra Grevie med textil, foto och keramik. Textilen var hela tiden det centrala, men även måleriet pockade på. En av hennes lärare som var avogt inställd till kvinnliga konstnärer sa sarkastiskt, när Munka Ljungbys nystartade konstskola öppnade, att det är inget för er som sitter och virkar grytlappar. Då jävlar anamma sökte hon sig dit med omedelbar verkan! 1980 föddes hennes son Johannes och hon slutade på konstskolorna för att börja leva sitt liv som professionell konstnär i Peppinge på heltid.

Föremål, fragment

Denna sommardag sitter vi i hennes skönt överbelamrade ateljé och samtalar. Snett bakom mig skymtar köket där buddistmunkar och Maria med Jesusbarnet samsas i vad Åsa kallar lekfönstret. I ett hörn står en hög gjutjärnskamin i flera våningar, längs ena långväggen löper en gammal köpmansdisk med lådor fyllda med arbetsmaterial och redskap och på arbetsbordet ligger små skulpterade ansikten i lera. På väggarna märks en reproduktion av Vermeers målning Flicka med pärlörhänge uppnålad intill en svit rödtonade laveringar av Leonardo da Vinci från en gammal kalender, där bl.a. Testa di S:ta Anna återfinns, jämte bilder på kyrkfönsters glasmåleri. I ateljén står även sängen och markerar en tillvaro där arbete och liv tycks vara del av en och samma helhet, där det inte finns några givna, skarpa gränser.

  • Jag skulle aldrig kunna jobba i en steril ateljé. Jag behöver alla saker, bilder, uppslag, lappar, föremål, fragment, skisser för att idéerna ska komma till mig. Jag skapar inte i ett tomrum, i ett vakuum, utan som en högst specifik del av ett större sammanhang, säger Åsa.

Österlen’s champagne

Kopingsberg vineyardYou may not associate the climate of Sweden with winegrowing but in this northerly part of Europe in the county of Skåne, a number of vineyards have grown up since the turn of the millennium. The changing climate is working in favour of growing vines here but the climate is still far from ideal and makes winemaking a risky business. Nevertheless, with the right types of grapes and a lot of enthusiasm, wines of character with a distinct acidic taste can be made.

In Österlen, there are a growing number of vineyards but the one that receives the most visitors is Köpingsberg, east of Ystad. Köpingsberg’s speciality is sparkling wines including the Swedish equivalent to champagne called Köpingsberg Blanc de Blancs Vintage. This sparkling white wine made from Swedish grapes is aged for four years. When each precious batch of wine is released after four years, it usually sells out within minutes. That’s what happened when about 1,000 bottles went on sale in November 2014 at a price of about SEK 400 per bottle.

The wine is released through local Österlen branches of the Swedish state-owned chain of off-licences known as Systembolaget. They have a monopoly on sales in Sweden of wine, spirits and beers of a certain strength. Traditionally Sweden has had a strong temperance lobby for restrictions on the sale of alcohol. Indeed, from 1982–2000, the nationwide branches of Systembolaget were closed on both Saturdays and Sundays. Now they open on Saturdays but remain closed on Sundays.

Sweden’s strict rules mean that winemakers like Carl-Otto Ottergren of Köpingsberg cannot sell their own wine on their premises. “The rules are a bit crazy,” says Carl-Otto Ottergren. “If I could sell my wine direct to customers, I would keep my vineyard open for visitors much longer. But with the rules as they are, it just doesn’t pay.”  Visitors can pay for wine-tasting at Köpingsberg but they cannot buy the wine and take it home. For that, they have to travel to the local branch of Systembolaget in Ystad, Tomelilla or Simrishamn or order the wine from another branch in Skåne.

Currently the winery is open for drop-in visitors on certain afternoons in July and August. At other times, visits can be booked in advance by groups. Most of the visitors are Swedish but some groups come from abroad. With his command of English, German and French, Carl-Otto Ottergren is able to guide groups from different parts of Europe. Visitors are shown around a modern winery attached to the house at Köpingsberg dating from the 17th century.

Carl-Otto has strong connections with France where he runs a joint venture with a vineyard in Bourgogne. Under his supervision, two types of sparkling wines are made at the vineyard and sold under his label, namely Blanc de Blancs Cuvée Carl-Otto (100% Chardonnay grapes) and Cremant de Bourgogne Cuvée Carl-Otto (45% Chardonnay and 55% Pinot Noir).

Using the Champagne method to make wine is labour-intensive requiring not just one fermentation of the wine in a tank but a subsequent fermentation in the bottle. Carl-Otto Ottergren is a serious winemaker who makes his living from wine and has been planting vines (mainly Chardonnay) here in Österlen since 2005. The vineyard now has about 6,000 vines. The 2015 harvest is expected to yield 6,000 bottles of the sought-after sparkling wine Köpingsberg Blanc de Blancs Vintage. The wine will be aged for four years before the vintage from 2015 is released for sale. “Even some well known brands of champagne only age their wines for two years,” Carl-Otto points out. “Our long ageing gives a rich taste.”

The Österlen region is perhaps best known for its apples. Tasty apple juices and ciders are made here. But Österlen also has a few small vineyards. With no tradition of winemaking in Sweden, Carl-Otto Ostergren is one of the pioneers in these northern climes.

A selection of vineyards in Österlen receiving visitors

Köpingsberg Vineyard near Ystad between Nybrostrand och Glemmingebro. Started 2005. About 6,000 vines. www.kopingsberg.se

Ekesåkra Vineyard in Ekesåkra near Sandhammaren. Started 2002. About 2,000 vines. www.osterlenvin.se

Skepparp’s Vineyard in Skepparp near Kiwik. Started 2010. About 4,000 bottles in 2014. www.skepparpsvingard.se

Skillinge Vineyard on the coast near Skillinge. Started 1998. About 2,000 vines.