Österlens hällristningar- en kärlekssaga

Lena AleboDet började på hotell Svea för 13 år sedan. Det kunde ha varit en kärlekssaga eller en god Piratenhistoria men var istället våra första stapplande steg mot ett europeiskt bronsålderssamarbete. Forskare från hela världen hade den gången samlats i Simrishamn för att lyssna på varandras senaste rön och besöka hällristningarna på Österlen.

Idag har kontakten med svenska och europeiska universitet lett till en hel rad program för allmänheten, bevaringsåtgärder och dokumentationstillfällen om och för de österlenska ristningarna. Tanken på ett skånskt hällristningscentrum placerat i Simrishamn har också väckts.Vi har tillsammans med Svenskt hällristningsforsningsarkiv förstört våra knän med att krypa runt på flera av de större hällarna, för att med hjälp av stora pappersark och karbon, göra frottage. Avbildningar som sedan scannats in och blir en viktig dokumentation för framtiden. Som allmänt intresserad har man de senaste åren kunnat följa med på hällristningsvandring, gå kurs i hällristningsdokumentation, uppleva Hällristningar by night med belysning av bilderna, bronsåldersmåltid och berättelser av olika slag, delta i den interaktiva utställningen Petroglyfiskt som kopplade samman bronsåldern och den senaste utställningstekniken och lyssna på föredrag.

Man finner också nya hällristningsbilder och omtolkar redan kända. 2010 kom en helt ny häll i dagen i Brantevik men tidigare ej skådade ristningsmotiv som en hand och förmodade adoranter/tillbedjare likaså fann hällristningsinventerare hästar på en häll helt nära stranden sydost om Yxornas häll 2011. Kiviksgraven är ständigt under luppen.

Just nu ligger en ansökan inne hos Creative Europe för ett större samarbete mellan Italien,Tyskland, Danmark och Sverige i projektet ”Trading and travelling in the Emipre of the Sun”. Österlens museum tillsammans med Kiviksgraven/Asmiroca kulturarvsupplevelser är en av deltagarna i projektet.

Målet är att koppla samman viktiga hällristnings-och bronsåldersplatser i Europa på en gemensam digital samlingsplats. Intressant och spännande för Österlens del är också att alla de mest välrenommerade bronsåldersforskarna i Norden av idag alla använder Österlens hällristningar som material i sin forskning. De senaste åren står Österlen i centrum i böcker av och projekt ledda av Jonathan Lundström, Joakim Goldhahn, Ulf Bertilsson, Catharina Bertilsson, Johan Ling och Peter Skoglund

Torsdagen den 3 mars kommer undertecknad att hålla ett fastlagsbulleföredrag på Österlens museum om Ny forskning kring Österlens bronsålder. Då kommer det senaste inom europeisk arkeologi som berör Österlen att redovisas och diskuteras. För att presentera samma forskningsrön öppnas den 11 juni en uppföljare till den av alla åldrar uppskattade utställningen Petroglyfiskt. Den nya heter BronzeTech och berättar liksom den förra om bronsålder med hjälp av ny teknik. Nu fokuserar berättelsen på handel och resor för 3000 år sedan.

Så man kan säga att sagan inte ännu nått sitt slut och kärleken till hällristningar består.

Lena Alebo

Museichef/Österlens museum

Keramik och krukmakeri på Österlen

Thomas drejareVad är det som gör att det är så många keramiker på Österlen? Det är finns nog lika många förklaringar som det är keramiker? Men några anledning kan vara den underbara miljön, intresserade och keramikkunniga kunder och att befinna sig i ett gott sällskap med andra duktiga keramikkolleger.
Nu har vi gjort det lite enklare för dig att hitta de olika keramikerna på Österlen, detta är en önskan från flera av våra besökare under sommaren. Bland dessa keramiker kan du finna finstämda keramikskulpturer,  hantverksmässigt bruksgods och fantasifulla keramiska skapelser för trädgården. Du kommer nog att hitta din egen hovleverantör bland dessa skickliga keramiker och krukmakare verksamma på Österlen.

Galleri Brännorna Thomas Alexandersson är mästerdrejare och en skicklig keramiker som specialiserat sig på saltglaserat stengods bränt vedugn, hans produktion sträcker sig från bruksgods till konstföremål. 
Thomas keramikverkstad och butik finner du på vägen mot Onslunda från Vitaby
Onslunda, Brännorna

Maria Ekberg gör stora frökapslar att placera i trädgården eller i hemmet, du kan även finna ”de perfekta vaserna”, stora tunna temuggar och ett och annat uppläggningsfat ovalt eller på fot. 
Väg 9  mellan Ystad och Hammenhög
Ystadsvägen 53 Hammenhög

Åsa Melin är skulptör, hon är välkänd för sina lågmälda väktare, som med ett hemliga budskap talar till dig.
Peppingevägen 256, Peppinge

Charlotta Unger  skapar charmig keramik med mycket guld det sticker ut & glittrar till!!
Hon finns mellan Backåkra och Sandhamamren – söder om landsvägen
Östra Kustvägen 1338, Löderup

Argilla Krukmakeri gör handdrejat stengods och porslin till lyst eller vardagsbruk. Anders Hägg sköter hela produktionen från sin drejskiva.
Serviser, skålar, terriner, te-kannor och mycket mer växer fram ur leran. Krukmakeriet med gårdsbutik finner ni 500 m. väster om Löderups Kyrka. Sommarfilial i Kåseberga  Hamn.
Norråkra gård, Löderup

Keramiker Elisabeth Kajsa Palm är en hantverksskicklig keramiker som arbetar i lergods och stengods, här hittar du bruksgods.
Frans Löfströms väg 19, Baskemölla

Keramika Fantasia är välkänd för sina trädgårdspjut i häftiga glasyrer, hon skapar även i konst i Raku. 
Du finner keramikverkstad och galleri mellan Bollerup och och väg 9

Jon Leifsson fångar rörelsen och känslan i sina skulpturer. Möt hans levande skulpturer i galleriet på skånegård Gimlelund
Gimlelund Bäretoftavägen 20, Lövestad

Elna Karin Holgersson
Östra Kustvägen 912 mellan Kåseberga och Löderups Strandbad

Annika Äikäs Keramik
Kraftgatan 26, Löderup

Louise Ebbmar
Krukmakaregården
Södra Mellby 6, Kivik

Lotta Zerrander 
Sandby, Borrby

Saga Keramik
Elisetorp, Stenshuvud

Kajsas Konst & Keramik
Karakåsvägen 29, Kivik

Vallis Design
Biogatan 3,  Gärsnäs

Traditional Swedish inn looks more at home in France

Lennart Mårtensson with a carving of Ganesha from India, one of the collection of elephants at his inn in Sjöbo.

Lennart Mårtensson with a carving from India of the god Ganesha who has the head of an elephant. It is one of the large collection of elephants at his inn in Sjöbo.

Sjöbo is an ideal spot for reaching most parts of Skåne including Österlen to the east. Within less than 30 minutes by car, you can be in Lund, Malmö, Ystad or Simrishamn. But getting around Skåne was not always this easy. Visitors of old often required a supply of fresh horses at strategically placed inns. That’s how Sjöbo Gästgifvaregård first started. Ever since 1700, there has been an inn at this location in the heart of Sweden’s southernmost county – Skåne. But there is something distinctly ‘unSwedish’ about Sjöbo Gästgifvaregård. The architecture is like a French chateau and inside are 3,500 elephants from around the world.

Ingeborg Liedholm, who ran Sjöbo Gästgifvaregård from 1917 to 1955 with her husband Hilding, loved elephants. Her guests used to bring her elephant souvenirs and ornaments when they returned from their travels in exotic lands. She dutifully registered each gift in a book and gave each elephant a name. By the time she died, her collection had grown to 500 elephants which are now displayed in a cabinet in the lobby of Sjöbo Gästgifvaregård.

The current owners Lennart and Eva Mårtensson have continued the tradition so visitors continue to bring elephants as gifts. The whole hotel is now overrun with elephants featured in every display cabinet and window sill. There are flying elephants decorating the dining area. An elephant is also part of the logo of Sjöbo Gästifvaregård.

This is just part of the quirky history of an inn that has been welcoming travellers since around 1700. This type of inn is known in Swedish as a gästgivaregård or gästis, which means more than simply a guesthouse. The name designated a statutory inn that was primarily for the nobility and ruling classes. No one else, apart from their entourage, was allowed to stay there.

During the first half of the 17th century, when representatives of the Swedish crown and Swedish noblemen travelled the length and breadth of the country, local farmers were obliged to offer them free accommodation. In 1649, this obligation was removed but farmers were still obliged to provide fresh horses free of charge to move these travellers from A to B. As a result, a series of coaching inns with stables were set up around the country. The law stated that these inns should be about 20 km apart to allow a change of horses at regular intervals along key routes. The routes were often signposted with milestones giving distances to the next inn.

So it was that Sjöbo Gästgifvaregård first came into existence around 1700 located at the crossroads of the Ystad to Hörby road and the Malmö to Simrishamn road. It was strategically located between Hörby and Herrestad. Incidentally, the inn in Herrestad dating from this period is still in existence today and open for guests as is the inn in Hammenhög on the old road east to Simrishamn.

In the old days, the innkeepers did not earn anything for providing horses. To compensate, they were exempted from paying tax and were given a monopoly to sell alcoholic beverages in a 20 km radius. Thus the inns became a focal point for the community and this is still true today.

Sjöbo Gästgifvaregård is today a popular venue for weddings and other family gatherings and has by far the largest restaurant in Sjöbo. It is a popular place to eat, priding itself on serving traditional Swedish recipes made with local produce. This is where the local people of Sjöbo eat out. Indeed, Sjöbo Gästgifvaregård was once a favourite haunt of one of Skåne’s most famous authors, Fritiof Nilsson Piraten (1895-1972), who wrote colourful stories about this area.

“We have a lot of Danish guests who appreciate the tradition of a local inn. In Denmark, the local inn still lives on in many rural towns. Many Danes come here in search of their history because Skåne was once part of Denmark,” says Lennart Mårtensson. The origins of his inn date from a time when the Swedish crown and military were keen to establish control over a part of Sweden that had only just been conquered from the Danes in 1658 and was still the subject of dispute.

One of the early visitors was the famous Swedish botanist Carl von Linné. He and his party planted two elm trees here in 1749. He stayed at Sjöbo to do an inventory of natural resources and land in the area. The inn is mentioned in his travel book “Den Skånske resan” (“Travels in Skåne”) where he comments on the softness of the down made from goose feathers.

Nothing remains of the original inn which was a low building with a thatched roof. The current eye-catching design dates from 1901. A firm of Swedish wine merchants from Malmö called Wiens & Sederholm first rented and then bought the property as an outlet for selling alcoholic beverages. They rebuilt the inn in the grand style of a French chateau or hunting lodge with distinctive oval windows. The building looks more at home in Versailles than in the provincial town of Sjöbo.

”Many of our international guests come from Denmark, Norway and Holland. They like the character of the place and our rooms rapidly fill up in the summer months,” says Lennart, who has been running Sjöbo Gästgifvaregård with his wife Eva since 1997. He has noted an increase in interest for online booking via sites like www.booking.com and www.hotelspecials.com. The inn is also to be found on Facebook at sjobogastis.

Even if the guest rooms are sometimes full, guests are welcome to the restaurant or bar seven days a week. And if any guests want to bring an elephant with them, Lennart will always make room for it!

Spinneri med fokus på alpackor och får

IMG_2902Är du hantverksintresserad och sugen på att använda mjukt garn spunnet av alpacka- eller fårull? Unna dig då ett besök på Skånes enda spinneri, Alpacka of Sweden, på Albertslunds gård utanför Löderup. Här finns garn till försäljning, massor med mönster och inspiration för den sticksugne samt möjlighet att lämna in egen ull för spinning.

För ungefär ett och ett halvt år sedan anlände elva efterlängtade maskiner, som i dag utgör stommen i Alpacka of Swedens spinneri. I väntan på leveransen hade Madelene Merits ägnat en hel del tid åt att måla och inreda den del av gården som i dag inrymmer spinneriet.

Med rötterna på västkusten fann hon och maken huset, platsen, tomten, omgivningarna och stämningen på Österlen perfekta för deras ändamål.

– Jag hade gått på Alpacka-kurs på Österlen och när vi inte hittade vad vi sökte på Västkusten åkte vi ned till Österlen och tittade runt. Vi fastande för det här huset för att det var lagom stort och för att det även ingick lite mark. När vi fick stöd från ALMI Skåne och fick lån via en bank i Ystad så vågade vi slå till och beställde våra maskiner till spinneriet, berättar Madelene.

”Gott att sticka med”
Madelene har själv stickat så länge hon kan minnas och upptäckte för ett tag sedan hur ”gott det var att sticka med alpacka-ull”. När hon för flera år sedan fick reda på att det fanns alpackor i Sverige blev hon intresserad. Hon besökte flera uppfödare och fick lära sig att de ofta sände iväg sin ull till spinnerier i Norge och England.

– Det finns några mindre spinnerier i Sverige, men ingen av dem hade någon vana av alpackaull. När jag insåg detta såddes ett litet frö och jag började köra runt till olika spinnerier för att lära mig mer. Så gott som alla hade fokus på fårull. Därefter började jag prata med dem som levererar spinneri-maskinerna och så kom funderingarna på vart jag skulle kunna driva mitt spinneri, säger Madelene.

Och nu är hon alltså på plats. Verksamheten rullar på och allt fler nystan av får- och alpackaupp spinns till nystan i Alpacka of Swedens spinneri. Utanför huset betar får och årets nyfödda lamm i den ena hagen, medan gårdens två alpacka-herrar lite nyfiket betraktar gårdens besökare från en annan hage. Madelene hoppas på sikt att kunna köpa fler alpackor, men för tillfället är de alltså två.

Josefin med Vito och Bruno (1)– Mitt intresse för alpackor uppstod via stickningen och den mjuka ullen. Alpackor är dock inga keldjur precis. De är nyfikna och snälla flockdjur, med mycket integritet, som går ute året om. De har ett skjul där de kan ta skydd för regn och blåst, men det är allt. De är små i maten: vår, sommar och höst betar de gräs och på vintern får de hö samt kraftfoder. Klipps gör de bara en gång om året, så de är väldigt lättskötta, säger Madelene.

Gårdsbutik och webbshop
I dagsläget går det alltså bra att köpa garn samt får- och alpackaull direkt på plats hos Madelene. Samtidigt håller hon på att bygga upp en webbshop med såväl garn som mönster och färdiga produkter till försäljning.

Har du egen ull så går det bra att lämna in för spinning. Madelene tar också emot studiebesök med jämna mellanrum och praktikanter när hon har tid och möjlighet. Framöver hoppas hon kunna anställa en eller två personer, för att få ännu bättre snurr på verksamheten.

– Jag arbetar hela tiden för att utöka min kundgrupp och på sikt vill jag också utveckla fler produkter utifrån våra råvaror, så att jag kan sälja fler färdiga och egendesignade produkter än vad jag gör i dag. Jag har massor med idéer men just nu räcker tiden inte riktigt till för att få fram allt jag skulle önska, säger Madelene och avslutar:

– Jag trivs görbra här på Österlen. Naturen, rymden och att finnas nära havet är underbart. Här kan jag andas och jag har mött fantastiskt bra människor här nere.

Från nyklippt ull till färdigt garn, så här går det till:

  1. Det första steget är att grovrensa ullen, vilket görs manuellt.
  2. Sedan tumlas ullen, så att ännu mer skräp försvinner.
  3. Därefter är det dags att tvätta ullen och hänga den på tork.
  4. När ullen är torr läggs den in i en ”picker”, där ullens fibrer dras isär.
  5. När detta är gjort har ullen förvandlats till ”fluff”, som körs in i en fiberseparator där ännu mer skräp rensas bort och ullen blir ännu fluffigare.
  6. Sedan är det dags att väga upp ullen (olika många gram beroende på slutprodukt) i den stora kardan. Ambitionen är att få ullen så jämntjock som möjligt. Möjligheten att mixa både nyanser och olika typer av ull finns här. Ut från stora kardan kommer ullen som långa ”korvar”.
  7. Efter detta är det tid för två omgångar av sträckning av ullen.
  8. Och först därefter tar själva spinningen vid, ned till en tråd. Önskad slutprodukt bestämmer tjockleken på tråden.
  9. Nästa steg är att tvinna garnet och gå från en tråd till tvåtråds-garn.
  10. Det tvåtrådiga garnet spolas därefter upp på koner…
  11. … som ångas, för att garnet ska fixeras.
  12. Sista steget är att skapa nystan eller härvor, beroende på vad som önskas.

Ales stenar i filmen

Play

2015-03-06 09.49.09Vår förra podcast på temat film spotting ägde rum i Hammenhög, och idag tar vi oss vidare till mytomspunna Ales stenar och Hammars backar – den 15 000 år gamla, karaktäristiska åsen, som sträcker sig ungefär en mil längs Österlens kust. Åsen stupar rakt ner i havet och ger ett storslaget, dramatiskt intryck – lika passande som magiskt somrig filmfond som karg mordplats i en Wallanderfilm.

Hit kommer såväl boende som mängder av besökare för att hämta andan och finna både ro och energi bland linjespelen mellan hav, himmel och land. En plats som skiftar färg, ton och känsla, beroende på årstid.

Besökta inspelningsplatser i reportaget:

  1. Tollywood: ”1920 – evil returns”, 2012 (Ales stenar)
    Här kan du se filmen i sin helhet. 12:44 min in i filmen visas sekvensen från Ales stenar.
  2. Tollywood: ”Nenem ChillaPillana”, 2013 (Ales stenar)
  3. ”Unga Sophie Bell”, 2014 (Ales stenar)
  4. Wallander: ”Kuriren”, 2010 (Ales stenar)
  5. Wallander: ”Innan frosten”, 2004 (Hammars backar)
  6. Wallander BBC: ”Firewall”, 2008 (Hammars backar)
  7. ”Den bästa av mödrar”, 2005 (Hammars backar)

Håll utkik efter vår sista podcast på temat film, som tar oss vidare till nya platser!

Här kan du läsa mer om fler filmupplevelser på Österlen: appar, vandringar, bussturer och broschyrmaterial med mera.

[googlemaps https://mapsengine.google.com/map/embed?mid=zNmxmyAeaKCM.kYzxed5SO4VY&w=400&h=300]