Margareta Forslund ett konstnärskap

by Göra

Margareta Forslund Allt hänger ihop

Det stora vackra huset utanför Simrishamn inrymmer allt: galleri, butik, ateljé och bostad.
Här ryms nästan hela Margareta Forslunds konstnärskap.
Den vackra miljön bjuder en sällsynt kombination av vila och energi – allt är inrett enligt feng shui. Besökarens blick fängslas av blanka tygrullar, eleganta konstföremål och barnbarnens leksaker. Stämningen värmer hjärtat: här finns generositet och öppenhet. Genom fönstren faller det speciella ljuset, blandningen av hög himmel och hav.
Margareta Forslunds egen webbsida här

Bergslagen

Margareta Forslund Design är en saga som började i Bergslagens skogar. Bland granar, mörkögda tjärnar och i bruksmiljö växte hon upp. Vägen från Högstaboda till det vackra vita huset i österlenskt skimmer kan synas lång. Med tiden och hårt arbete har Margareta Forslund blivit en välkänd och uppskattad kläddesigner och konstnär. Hur började det? Hade hon med sig allt detta från hem och uppväxt?
– Det började med en gammal uttjänt buss. Min kusin och jag, vi var i 12-årsåldern, fick den.

Vi skruvade ur hela inredningen. Här skulle byggas sommarstuga! Vi fick ihop en hel Gevaliaburk med skruv. Det är inte svårt att inse att miljön erbjöd en speciell frihet. Hon och kusinen rodde långdrag, drog upp gös och sålde till fiskbilen. Innan Margareta hade slutat skolan fick hon för egen del tillgång till skolsalarna för trä- och metallslöjd. Efter yrkesskola och lanthushållsskola arbetade hon som teckningslärare på Lindesbergs nybyggda skola i ett år.

Hon formulerar sig efter platsens och tidens livsfilosofi: – En får ta sig före.

Utforska tekniker och material

Så småningom började hon på Konstfack.
Beslutet var inte okomplicerat – det fanns andra önskemål om hennes framtid i familjen.
Studierna sammanföll med 60-talets politiskt omvälvande år, vilket påverkade utbildningen. Det var inget som hindrade.
Parallellt med de egna studierna undervisade hon på konstkurser. Under åren som följde startade hon flera verkstäder och butiker i Gamla stan. Hon arbetade med metall, framför allt silver, efter en stor donation från Bolidengruvan.
– Jag är periodare, förklarar Margareta.
Jag utforskar olika tekniker och testar hur material går att använda – och det sker i intensiva perioder. För tio år sedan sa man att det inte går att färga betong. Då var jag tvungen att göra det, förstås, och skapade ett system på åttio färger.

Förflyttar ljus

Genomgående för Margareta Forslunds skapande – oavsett material och teknik – är ljuset.
– Jag har hållit på och förflyttat ljus livet igenom, säger hon och visar de LED-ljuslysande vallmoblommorna i akryl, bland annat visade i Marsvinsholms skulpturpark.
Tillsammans med dotter Elin har hon även gjort en installation på Arlanda.

Formspråket

Det andra särdraget i hennes skapande är det skulpturala formspråket. Det gäller också
klädkollektionerna som blivit hennes adelsmärke. De utgör en bas i hela hennes konstnärskap och företagande. De vackert skurna plaggen – från grafiska festkläder till eleganta regnkläder – och tillverkade i exklusiva material fångar uppmärksamheten på långt håll.
– I mina plagg måste man räta på sig och lyfta blicken – man får en annan hållning.
Se mer av Margareta Forslunds design klicka här

Mode

Det började redan 1973 på modemässan i Köpenhamn. Margareta var nybliven mamma för andra gången och kämpade för framtiden. Finland var där med en enorm blåvit monter som drog allas blickar till sig. Vad göra i den konkurrensen? Margareta klädde sig i en av sina vackra aftonklänningar, sträckte på sig och gled sakta nedför rulltrappan fram till sin egen monter. Varje gång hade hon en svans av intresserade efter sig.

Åsa Melin – skulpturer med särskilt sinne för närvaro

by Göra

Åsa Melin PeppingeEn mjuk medeltida Mariasång spelas på låg nivå. Den ljusa sopranen fyller salarna i den gamla skolan i Peppinge. Men i skolhuset och på Österlen har hon varit mycket längre än så. Redan 1972 kom Åsa hit för första gången. Det var jul och hon firade den hos släktingar i Borrby. Länge hade hon då vetat att hon ville lämna storstan för att söka sig en annan tillvaro utan störande, bullrande yttre intryck. Tiden i stockholmska Vällingby och Solna var förbi och en vandring uppför klitterna vid Löderups strandbad blev som en uppenbarelse. När hon kom upp på krönet denna vinterdag och havet och stranden bredde ut sig framför henne, visste hon med absolut säkerhet att det var här hon skulle bo, verka och leva.

Det nya livet började två veckor senare. Då hade Åsa hittat praktikantjobb som hon kombinerade med barnpassning. Hon bodde först kvar i Borrby, men efter att ha åkt förbi den tomma skolan i Peppinge ett flertal gånger, vaknade tanken på att äga det. Hennes övriga familj bodde då fortfarande kvar i Stockholm. Åsas mor reste ned för att titta på det och drömmen blev verklig. Flyttlasset gick den 5 juni 1973, med sig hade de möbler från en lägenhet, som snabbt försvann i de stora salarna, resten inhandlades under loppisrundor på Österlen. Familjen hade aldrig haft hus tidigare, det var en helt ny erfarenhet som väntade. I början var allt mycket enkelt inrett. Skolan hade varit nedlagd sedan några år tillbaka. I köket fanns endast ett handfat att tvätta sig i och en kokplatta att laga mat på. 

De inledande åren varvade Åsa sina vistelser i Peppinge med konststudier. Skolor som Konstakademien och Valand gick bort då hon inte kunde tänka sig stadslivet, istället blev det först vävning, konst och mat på Skurups folkhögskola som sedan kompletterades med ett extra skräddarsytt år i textil. Därefter följde Capellagården på Öland innan det blev två år på Östra Grevie med textil, foto och keramik. Textilen var hela tiden det centrala, men även måleriet pockade på. En av hennes lärare som var avogt inställd till kvinnliga konstnärer sa sarkastiskt, när Munka Ljungbys nystartade konstskola öppnade, att det är inget för er som sitter och virkar grytlappar. Då jävlar anamma sökte hon sig dit med omedelbar verkan! 1980 föddes hennes son Johannes och hon slutade på konstskolorna för att börja leva sitt liv som professionell konstnär i Peppinge på heltid.

Föremål, fragment

Denna sommardag sitter vi i hennes skönt överbelamrade ateljé och samtalar. Snett bakom mig skymtar köket där buddistmunkar och Maria med Jesusbarnet samsas i vad Åsa kallar lekfönstret. I ett hörn står en hög gjutjärnskamin i flera våningar, längs ena långväggen löper en gammal köpmansdisk med lådor fyllda med arbetsmaterial och redskap och på arbetsbordet ligger små skulpterade ansikten i lera. På väggarna märks en reproduktion av Vermeers målning Flicka med pärlörhänge uppnålad intill en svit rödtonade laveringar av Leonardo da Vinci från en gammal kalender, där bl.a. Testa di S:ta Anna återfinns, jämte bilder på kyrkfönsters glasmåleri. I ateljén står även sängen och markerar en tillvaro där arbete och liv tycks vara del av en och samma helhet, där det inte finns några givna, skarpa gränser.

  • Jag skulle aldrig kunna jobba i en steril ateljé. Jag behöver alla saker, bilder, uppslag, lappar, föremål, fragment, skisser för att idéerna ska komma till mig. Jag skapar inte i ett tomrum, i ett vakuum, utan som en högst specifik del av ett större sammanhang, säger Åsa.