Åsa Melin – skulpturer med särskilt sinne för närvaro

Åsa Melin PeppingeEn mjuk medeltida Mariasång spelas på låg nivå. Den ljusa sopranen fyller salarna i den gamla skolan i Peppinge. Men i skolhuset och på Österlen har hon varit mycket längre än så. Redan 1972 kom Åsa hit för första gången. Det var jul och hon firade den hos släktingar i Borrby. Länge hade hon då vetat att hon ville lämna storstan för att söka sig en annan tillvaro utan störande, bullrande yttre intryck. Tiden i stockholmska Vällingby och Solna var förbi och en vandring uppför klitterna vid Löderups strandbad blev som en uppenbarelse. När hon kom upp på krönet denna vinterdag och havet och stranden bredde ut sig framför henne, visste hon med absolut säkerhet att det var här hon skulle bo, verka och leva.

Det nya livet började två veckor senare. Då hade Åsa hittat praktikantjobb som hon kombinerade med barnpassning. Hon bodde först kvar i Borrby, men efter att ha åkt förbi den tomma skolan i Peppinge ett flertal gånger, vaknade tanken på att äga det. Hennes övriga familj bodde då fortfarande kvar i Stockholm. Åsas mor reste ned för att titta på det och drömmen blev verklig. Flyttlasset gick den 5 juni 1973, med sig hade de möbler från en lägenhet, som snabbt försvann i de stora salarna, resten inhandlades under loppisrundor på Österlen. Familjen hade aldrig haft hus tidigare, det var en helt ny erfarenhet som väntade. I början var allt mycket enkelt inrett. Skolan hade varit nedlagd sedan några år tillbaka. I köket fanns endast ett handfat att tvätta sig i och en kokplatta att laga mat på. 

De inledande åren varvade Åsa sina vistelser i Peppinge med konststudier. Skolor som Konstakademien och Valand gick bort då hon inte kunde tänka sig stadslivet, istället blev det först vävning, konst och mat på Skurups folkhögskola som sedan kompletterades med ett extra skräddarsytt år i textil. Därefter följde Capellagården på Öland innan det blev två år på Östra Grevie med textil, foto och keramik. Textilen var hela tiden det centrala, men även måleriet pockade på. En av hennes lärare som var avogt inställd till kvinnliga konstnärer sa sarkastiskt, när Munka Ljungbys nystartade konstskola öppnade, att det är inget för er som sitter och virkar grytlappar. Då jävlar anamma sökte hon sig dit med omedelbar verkan! 1980 föddes hennes son Johannes och hon slutade på konstskolorna för att börja leva sitt liv som professionell konstnär i Peppinge på heltid.

Föremål, fragment

Denna sommardag sitter vi i hennes skönt överbelamrade ateljé och samtalar. Snett bakom mig skymtar köket där buddistmunkar och Maria med Jesusbarnet samsas i vad Åsa kallar lekfönstret. I ett hörn står en hög gjutjärnskamin i flera våningar, längs ena långväggen löper en gammal köpmansdisk med lådor fyllda med arbetsmaterial och redskap och på arbetsbordet ligger små skulpterade ansikten i lera. På väggarna märks en reproduktion av Vermeers målning Flicka med pärlörhänge uppnålad intill en svit rödtonade laveringar av Leonardo da Vinci från en gammal kalender, där bl.a. Testa di S:ta Anna återfinns, jämte bilder på kyrkfönsters glasmåleri. I ateljén står även sängen och markerar en tillvaro där arbete och liv tycks vara del av en och samma helhet, där det inte finns några givna, skarpa gränser.

  • Jag skulle aldrig kunna jobba i en steril ateljé. Jag behöver alla saker, bilder, uppslag, lappar, föremål, fragment, skisser för att idéerna ska komma till mig. Jag skapar inte i ett tomrum, i ett vakuum, utan som en högst specifik del av ett större sammanhang, säger Åsa.

Österlen’s champagne

Kopingsberg vineyardYou may not associate the climate of Sweden with winegrowing but in this northerly part of Europe in the county of Skåne, a number of vineyards have grown up since the turn of the millennium. The changing climate is working in favour of growing vines here but the climate is still far from ideal and makes winemaking a risky business. Nevertheless, with the right types of grapes and a lot of enthusiasm, wines of character with a distinct acidic taste can be made.

In Österlen, there are a growing number of vineyards but the one that receives the most visitors is Köpingsberg, east of Ystad. Köpingsberg’s speciality is sparkling wines including the Swedish equivalent to champagne called Köpingsberg Blanc de Blancs Vintage. This sparkling white wine made from Swedish grapes is aged for four years. When each precious batch of wine is released after four years, it usually sells out within minutes. That’s what happened when about 1,000 bottles went on sale in November 2014 at a price of about SEK 400 per bottle.

The wine is released through local Österlen branches of the Swedish state-owned chain of off-licences known as Systembolaget. They have a monopoly on sales in Sweden of wine, spirits and beers of a certain strength. Traditionally Sweden has had a strong temperance lobby for restrictions on the sale of alcohol. Indeed, from 1982–2000, the nationwide branches of Systembolaget were closed on both Saturdays and Sundays. Now they open on Saturdays but remain closed on Sundays.

Sweden’s strict rules mean that winemakers like Carl-Otto Ottergren of Köpingsberg cannot sell their own wine on their premises. “The rules are a bit crazy,” says Carl-Otto Ottergren. “If I could sell my wine direct to customers, I would keep my vineyard open for visitors much longer. But with the rules as they are, it just doesn’t pay.”  Visitors can pay for wine-tasting at Köpingsberg but they cannot buy the wine and take it home. For that, they have to travel to the local branch of Systembolaget in Ystad, Tomelilla or Simrishamn or order the wine from another branch in Skåne.

Currently the winery is open for drop-in visitors on certain afternoons in July and August. At other times, visits can be booked in advance by groups. Most of the visitors are Swedish but some groups come from abroad. With his command of English, German and French, Carl-Otto Ottergren is able to guide groups from different parts of Europe. Visitors are shown around a modern winery attached to the house at Köpingsberg dating from the 17th century.

Carl-Otto has strong connections with France where he runs a joint venture with a vineyard in Bourgogne. Under his supervision, two types of sparkling wines are made at the vineyard and sold under his label, namely Blanc de Blancs Cuvée Carl-Otto (100% Chardonnay grapes) and Cremant de Bourgogne Cuvée Carl-Otto (45% Chardonnay and 55% Pinot Noir).

Using the Champagne method to make wine is labour-intensive requiring not just one fermentation of the wine in a tank but a subsequent fermentation in the bottle. Carl-Otto Ottergren is a serious winemaker who makes his living from wine and has been planting vines (mainly Chardonnay) here in Österlen since 2005. The vineyard now has about 6,000 vines. The 2015 harvest is expected to yield 6,000 bottles of the sought-after sparkling wine Köpingsberg Blanc de Blancs Vintage. The wine will be aged for four years before the vintage from 2015 is released for sale. “Even some well known brands of champagne only age their wines for two years,” Carl-Otto points out. “Our long ageing gives a rich taste.”

The Österlen region is perhaps best known for its apples. Tasty apple juices and ciders are made here. But Österlen also has a few small vineyards. With no tradition of winemaking in Sweden, Carl-Otto Ostergren is one of the pioneers in these northern climes.

A selection of vineyards in Österlen receiving visitors

Köpingsberg Vineyard near Ystad between Nybrostrand och Glemmingebro. Started 2005. About 6,000 vines. www.kopingsberg.se

Ekesåkra Vineyard in Ekesåkra near Sandhammaren. Started 2002. About 2,000 vines. www.osterlenvin.se

Skepparp’s Vineyard in Skepparp near Kiwik. Started 2010. About 4,000 bottles in 2014. www.skepparpsvingard.se

Skillinge Vineyard on the coast near Skillinge. Started 1998. About 2,000 vines.

Österlens hällristningar- en kärlekssaga

Lena AleboDet började på hotell Svea för 13 år sedan. Det kunde ha varit en kärlekssaga eller en god Piratenhistoria men var istället våra första stapplande steg mot ett europeiskt bronsålderssamarbete. Forskare från hela världen hade den gången samlats i Simrishamn för att lyssna på varandras senaste rön och besöka hällristningarna på Österlen.

Idag har kontakten med svenska och europeiska universitet lett till en hel rad program för allmänheten, bevaringsåtgärder och dokumentationstillfällen om och för de österlenska ristningarna. Tanken på ett skånskt hällristningscentrum placerat i Simrishamn har också väckts.Vi har tillsammans med Svenskt hällristningsforsningsarkiv förstört våra knän med att krypa runt på flera av de större hällarna, för att med hjälp av stora pappersark och karbon, göra frottage. Avbildningar som sedan scannats in och blir en viktig dokumentation för framtiden. Som allmänt intresserad har man de senaste åren kunnat följa med på hällristningsvandring, gå kurs i hällristningsdokumentation, uppleva Hällristningar by night med belysning av bilderna, bronsåldersmåltid och berättelser av olika slag, delta i den interaktiva utställningen Petroglyfiskt som kopplade samman bronsåldern och den senaste utställningstekniken och lyssna på föredrag.

Man finner också nya hällristningsbilder och omtolkar redan kända. 2010 kom en helt ny häll i dagen i Brantevik men tidigare ej skådade ristningsmotiv som en hand och förmodade adoranter/tillbedjare likaså fann hällristningsinventerare hästar på en häll helt nära stranden sydost om Yxornas häll 2011. Kiviksgraven är ständigt under luppen.

Just nu ligger en ansökan inne hos Creative Europe för ett större samarbete mellan Italien,Tyskland, Danmark och Sverige i projektet ”Trading and travelling in the Emipre of the Sun”. Österlens museum tillsammans med Kiviksgraven/Asmiroca kulturarvsupplevelser är en av deltagarna i projektet.

Målet är att koppla samman viktiga hällristnings-och bronsåldersplatser i Europa på en gemensam digital samlingsplats. Intressant och spännande för Österlens del är också att alla de mest välrenommerade bronsåldersforskarna i Norden av idag alla använder Österlens hällristningar som material i sin forskning. De senaste åren står Österlen i centrum i böcker av och projekt ledda av Jonathan Lundström, Joakim Goldhahn, Ulf Bertilsson, Catharina Bertilsson, Johan Ling och Peter Skoglund

Torsdagen den 3 mars kommer undertecknad att hålla ett fastlagsbulleföredrag på Österlens museum om Ny forskning kring Österlens bronsålder. Då kommer det senaste inom europeisk arkeologi som berör Österlen att redovisas och diskuteras. För att presentera samma forskningsrön öppnas den 11 juni en uppföljare till den av alla åldrar uppskattade utställningen Petroglyfiskt. Den nya heter BronzeTech och berättar liksom den förra om bronsålder med hjälp av ny teknik. Nu fokuserar berättelsen på handel och resor för 3000 år sedan.

Så man kan säga att sagan inte ännu nått sitt slut och kärleken till hällristningar består.

Lena Alebo

Museichef/Österlens museum

Keramik och krukmakeri på Österlen

Thomas drejareVad är det som gör att det är så många keramiker på Österlen? Det är finns nog lika många förklaringar som det är keramiker? Men några anledning kan vara den underbara miljön, intresserade och keramikkunniga kunder och att befinna sig i ett gott sällskap med andra duktiga keramikkolleger.
Nu har vi gjort det lite enklare för dig att hitta de olika keramikerna på Österlen, detta är en önskan från flera av våra besökare under sommaren. Bland dessa keramiker kan du finna finstämda keramikskulpturer,  hantverksmässigt bruksgods och fantasifulla keramiska skapelser för trädgården. Du kommer nog att hitta din egen hovleverantör bland dessa skickliga keramiker och krukmakare verksamma på Österlen.

Galleri Brännorna Thomas Alexandersson är mästerdrejare och en skicklig keramiker som specialiserat sig på saltglaserat stengods bränt vedugn, hans produktion sträcker sig från bruksgods till konstföremål. 
Thomas keramikverkstad och butik finner du på vägen mot Onslunda från Vitaby
Onslunda, Brännorna

Maria Ekberg gör stora frökapslar att placera i trädgården eller i hemmet, du kan även finna ”de perfekta vaserna”, stora tunna temuggar och ett och annat uppläggningsfat ovalt eller på fot. 
Väg 9  mellan Ystad och Hammenhög
Ystadsvägen 53 Hammenhög

Åsa Melin är skulptör, hon är välkänd för sina lågmälda väktare, som med ett hemliga budskap talar till dig.
Peppingevägen 256, Peppinge

Charlotta Unger  skapar charmig keramik med mycket guld det sticker ut & glittrar till!!
Hon finns mellan Backåkra och Sandhamamren – söder om landsvägen
Östra Kustvägen 1338, Löderup

Argilla Krukmakeri gör handdrejat stengods och porslin till lyst eller vardagsbruk. Anders Hägg sköter hela produktionen från sin drejskiva.
Serviser, skålar, terriner, te-kannor och mycket mer växer fram ur leran. Krukmakeriet med gårdsbutik finner ni 500 m. väster om Löderups Kyrka. Sommarfilial i Kåseberga  Hamn.
Norråkra gård, Löderup

Keramiker Elisabeth Kajsa Palm är en hantverksskicklig keramiker som arbetar i lergods och stengods, här hittar du bruksgods.
Frans Löfströms väg 19, Baskemölla

Keramika Fantasia är välkänd för sina trädgårdspjut i häftiga glasyrer, hon skapar även i konst i Raku. 
Du finner keramikverkstad och galleri mellan Bollerup och och väg 9

Jon Leifsson fångar rörelsen och känslan i sina skulpturer. Möt hans levande skulpturer i galleriet på skånegård Gimlelund
Gimlelund Bäretoftavägen 20, Lövestad

Elna Karin Holgersson
Östra Kustvägen 912 mellan Kåseberga och Löderups Strandbad

Annika Äikäs Keramik
Kraftgatan 26, Löderup

Louise Ebbmar
Krukmakaregården
Södra Mellby 6, Kivik

Lotta Zerrander 
Sandby, Borrby

Saga Keramik
Elisetorp, Stenshuvud

Kajsas Konst & Keramik
Karakåsvägen 29, Kivik

Vallis Design
Biogatan 3,  Gärsnäs

Spinneri med fokus på alpackor och får

IMG_2902Är du hantverksintresserad och sugen på att använda mjukt garn spunnet av alpacka- eller fårull? Unna dig då ett besök på Skånes enda spinneri, Alpacka of Sweden, på Albertslunds gård utanför Löderup. Här finns garn till försäljning, massor med mönster och inspiration för den sticksugne samt möjlighet att lämna in egen ull för spinning.

För ungefär ett och ett halvt år sedan anlände elva efterlängtade maskiner, som i dag utgör stommen i Alpacka of Swedens spinneri. I väntan på leveransen hade Madelene Merits ägnat en hel del tid åt att måla och inreda den del av gården som i dag inrymmer spinneriet.

Med rötterna på västkusten fann hon och maken huset, platsen, tomten, omgivningarna och stämningen på Österlen perfekta för deras ändamål.

– Jag hade gått på Alpacka-kurs på Österlen och när vi inte hittade vad vi sökte på Västkusten åkte vi ned till Österlen och tittade runt. Vi fastande för det här huset för att det var lagom stort och för att det även ingick lite mark. När vi fick stöd från ALMI Skåne och fick lån via en bank i Ystad så vågade vi slå till och beställde våra maskiner till spinneriet, berättar Madelene.

”Gott att sticka med”
Madelene har själv stickat så länge hon kan minnas och upptäckte för ett tag sedan hur ”gott det var att sticka med alpacka-ull”. När hon för flera år sedan fick reda på att det fanns alpackor i Sverige blev hon intresserad. Hon besökte flera uppfödare och fick lära sig att de ofta sände iväg sin ull till spinnerier i Norge och England.

– Det finns några mindre spinnerier i Sverige, men ingen av dem hade någon vana av alpackaull. När jag insåg detta såddes ett litet frö och jag började köra runt till olika spinnerier för att lära mig mer. Så gott som alla hade fokus på fårull. Därefter började jag prata med dem som levererar spinneri-maskinerna och så kom funderingarna på vart jag skulle kunna driva mitt spinneri, säger Madelene.

Och nu är hon alltså på plats. Verksamheten rullar på och allt fler nystan av får- och alpackaupp spinns till nystan i Alpacka of Swedens spinneri. Utanför huset betar får och årets nyfödda lamm i den ena hagen, medan gårdens två alpacka-herrar lite nyfiket betraktar gårdens besökare från en annan hage. Madelene hoppas på sikt att kunna köpa fler alpackor, men för tillfället är de alltså två.

Josefin med Vito och Bruno (1)– Mitt intresse för alpackor uppstod via stickningen och den mjuka ullen. Alpackor är dock inga keldjur precis. De är nyfikna och snälla flockdjur, med mycket integritet, som går ute året om. De har ett skjul där de kan ta skydd för regn och blåst, men det är allt. De är små i maten: vår, sommar och höst betar de gräs och på vintern får de hö samt kraftfoder. Klipps gör de bara en gång om året, så de är väldigt lättskötta, säger Madelene.

Gårdsbutik och webbshop
I dagsläget går det alltså bra att köpa garn samt får- och alpackaull direkt på plats hos Madelene. Samtidigt håller hon på att bygga upp en webbshop med såväl garn som mönster och färdiga produkter till försäljning.

Har du egen ull så går det bra att lämna in för spinning. Madelene tar också emot studiebesök med jämna mellanrum och praktikanter när hon har tid och möjlighet. Framöver hoppas hon kunna anställa en eller två personer, för att få ännu bättre snurr på verksamheten.

– Jag arbetar hela tiden för att utöka min kundgrupp och på sikt vill jag också utveckla fler produkter utifrån våra råvaror, så att jag kan sälja fler färdiga och egendesignade produkter än vad jag gör i dag. Jag har massor med idéer men just nu räcker tiden inte riktigt till för att få fram allt jag skulle önska, säger Madelene och avslutar:

– Jag trivs görbra här på Österlen. Naturen, rymden och att finnas nära havet är underbart. Här kan jag andas och jag har mött fantastiskt bra människor här nere.

Från nyklippt ull till färdigt garn, så här går det till:

  1. Det första steget är att grovrensa ullen, vilket görs manuellt.
  2. Sedan tumlas ullen, så att ännu mer skräp försvinner.
  3. Därefter är det dags att tvätta ullen och hänga den på tork.
  4. När ullen är torr läggs den in i en ”picker”, där ullens fibrer dras isär.
  5. När detta är gjort har ullen förvandlats till ”fluff”, som körs in i en fiberseparator där ännu mer skräp rensas bort och ullen blir ännu fluffigare.
  6. Sedan är det dags att väga upp ullen (olika många gram beroende på slutprodukt) i den stora kardan. Ambitionen är att få ullen så jämntjock som möjligt. Möjligheten att mixa både nyanser och olika typer av ull finns här. Ut från stora kardan kommer ullen som långa ”korvar”.
  7. Efter detta är det tid för två omgångar av sträckning av ullen.
  8. Och först därefter tar själva spinningen vid, ned till en tråd. Önskad slutprodukt bestämmer tjockleken på tråden.
  9. Nästa steg är att tvinna garnet och gå från en tråd till tvåtråds-garn.
  10. Det tvåtrådiga garnet spolas därefter upp på koner…
  11. … som ångas, för att garnet ska fixeras.
  12. Sista steget är att skapa nystan eller härvor, beroende på vad som önskas.