Bo med hund på Österlen

bo med hund ÖsterlenAtt bo med hund på Österlen är enkelt, det finns många ställen, allt från mysiga B&B, anrika gästis, tjusiga hotell till slott som med glädje tar emot dig och din hund. På de flesta besöksmål är det även okey att ta med hund och som du vet så är en hund ett suveränt sätt att få kontakt med andra avspända medmänniskor, speciellt på semestern.

Nästan alla ställen som du vill besöka välkomnar även din hund. Som alla hundägare vet är hunden den bästa vännen för att få kontakt med nya människor på semestern.Om det så är att fika, gå långa hundpromenader i stan eller landet eller prata med andra hundintresserade, när du tröttnat på det. Kan du besöka och inspireras av trädgårdar, som din hund också har ett alldeles eget intresse av och gärna hjälper dig att bearbeta. Du kan lära dig allt om rapsolja, bra för pälsen säger vovven eller hur man rostar choklad, nej den får du allt har för dig själv säger Fido.

När du tröttnat på allt du gillar och hunden kan hänga med på, så där snällt som hundar gör, så kan du och hunden göra något tillsammans. Det finns speciella hundaktiviteter som ett lekland för hundar, hundalandet och kurser för hund med Matte & Husse.

Är du lite mer traditionell kan du gå någon av de fina vandringslederna, min favorit är i Gårdlösaleden i Smedstorp men det finns många ställen att upptäcka. Du kan kika på vandringsleder i Christinehofs EkoparkGlimmeboda kultur- och naturstig eller Brösarp och Haväng .
När du sen är varm trött och behöver vederkvickas har hundarna ett eget bad, där även husse och matte får följa med strax norr om Simrishamn.

Men ett tips är boka ditt boende nu!

Här är seÖsterlen.se bästa förslag på boende med hund.

Örums Nygård 
Ystad Saltsjöbad
Löderups Strandbad
Glimminge Bed & Breakfast
Kronovalls Vinslott
Gnalövgården 

Keramika Fantasia – B&B 
Talldungen
Tasselund, här kan du hyra stuga 

 

Hundalandet är ett aktivitetsställe för hundar och folk med valpsinne!

Hundar och hästar får vara på kommunens officiella badplatser mellan 1 september och 31 maj,
under sommaren kan du åka till Vårhallen norr om Simrishamn och bada med din hund.
Ha en skön avkoppling med din bästa vän. 

Spinneri med fokus på alpackor och får

IMG_2902Är du hantverksintresserad och sugen på att använda mjukt garn spunnet av alpacka- eller fårull? Unna dig då ett besök på Skånes enda spinneri, Alpacka of Sweden, på Albertslunds gård utanför Löderup. Här finns garn till försäljning, massor med mönster och inspiration för den sticksugne samt möjlighet att lämna in egen ull för spinning.

För ungefär ett och ett halvt år sedan anlände elva efterlängtade maskiner, som i dag utgör stommen i Alpacka of Swedens spinneri. I väntan på leveransen hade Madelene Merits ägnat en hel del tid åt att måla och inreda den del av gården som i dag inrymmer spinneriet.

Med rötterna på västkusten fann hon och maken huset, platsen, tomten, omgivningarna och stämningen på Österlen perfekta för deras ändamål.

– Jag hade gått på Alpacka-kurs på Österlen och när vi inte hittade vad vi sökte på Västkusten åkte vi ned till Österlen och tittade runt. Vi fastande för det här huset för att det var lagom stort och för att det även ingick lite mark. När vi fick stöd från ALMI Skåne och fick lån via en bank i Ystad så vågade vi slå till och beställde våra maskiner till spinneriet, berättar Madelene.

”Gott att sticka med”
Madelene har själv stickat så länge hon kan minnas och upptäckte för ett tag sedan hur ”gott det var att sticka med alpacka-ull”. När hon för flera år sedan fick reda på att det fanns alpackor i Sverige blev hon intresserad. Hon besökte flera uppfödare och fick lära sig att de ofta sände iväg sin ull till spinnerier i Norge och England.

– Det finns några mindre spinnerier i Sverige, men ingen av dem hade någon vana av alpackaull. När jag insåg detta såddes ett litet frö och jag började köra runt till olika spinnerier för att lära mig mer. Så gott som alla hade fokus på fårull. Därefter började jag prata med dem som levererar spinneri-maskinerna och så kom funderingarna på vart jag skulle kunna driva mitt spinneri, säger Madelene.

Och nu är hon alltså på plats. Verksamheten rullar på och allt fler nystan av får- och alpackaupp spinns till nystan i Alpacka of Swedens spinneri. Utanför huset betar får och årets nyfödda lamm i den ena hagen, medan gårdens två alpacka-herrar lite nyfiket betraktar gårdens besökare från en annan hage. Madelene hoppas på sikt att kunna köpa fler alpackor, men för tillfället är de alltså två.

Josefin med Vito och Bruno (1)– Mitt intresse för alpackor uppstod via stickningen och den mjuka ullen. Alpackor är dock inga keldjur precis. De är nyfikna och snälla flockdjur, med mycket integritet, som går ute året om. De har ett skjul där de kan ta skydd för regn och blåst, men det är allt. De är små i maten: vår, sommar och höst betar de gräs och på vintern får de hö samt kraftfoder. Klipps gör de bara en gång om året, så de är väldigt lättskötta, säger Madelene.

Gårdsbutik och webbshop
I dagsläget går det alltså bra att köpa garn samt får- och alpackaull direkt på plats hos Madelene. Samtidigt håller hon på att bygga upp en webbshop med såväl garn som mönster och färdiga produkter till försäljning.

Har du egen ull så går det bra att lämna in för spinning. Madelene tar också emot studiebesök med jämna mellanrum och praktikanter när hon har tid och möjlighet. Framöver hoppas hon kunna anställa en eller två personer, för att få ännu bättre snurr på verksamheten.

– Jag arbetar hela tiden för att utöka min kundgrupp och på sikt vill jag också utveckla fler produkter utifrån våra råvaror, så att jag kan sälja fler färdiga och egendesignade produkter än vad jag gör i dag. Jag har massor med idéer men just nu räcker tiden inte riktigt till för att få fram allt jag skulle önska, säger Madelene och avslutar:

– Jag trivs görbra här på Österlen. Naturen, rymden och att finnas nära havet är underbart. Här kan jag andas och jag har mött fantastiskt bra människor här nere.

Från nyklippt ull till färdigt garn, så här går det till:

  1. Det första steget är att grovrensa ullen, vilket görs manuellt.
  2. Sedan tumlas ullen, så att ännu mer skräp försvinner.
  3. Därefter är det dags att tvätta ullen och hänga den på tork.
  4. När ullen är torr läggs den in i en ”picker”, där ullens fibrer dras isär.
  5. När detta är gjort har ullen förvandlats till ”fluff”, som körs in i en fiberseparator där ännu mer skräp rensas bort och ullen blir ännu fluffigare.
  6. Sedan är det dags att väga upp ullen (olika många gram beroende på slutprodukt) i den stora kardan. Ambitionen är att få ullen så jämntjock som möjligt. Möjligheten att mixa både nyanser och olika typer av ull finns här. Ut från stora kardan kommer ullen som långa ”korvar”.
  7. Efter detta är det tid för två omgångar av sträckning av ullen.
  8. Och först därefter tar själva spinningen vid, ned till en tråd. Önskad slutprodukt bestämmer tjockleken på tråden.
  9. Nästa steg är att tvinna garnet och gå från en tråd till tvåtråds-garn.
  10. Det tvåtrådiga garnet spolas därefter upp på koner…
  11. … som ångas, för att garnet ska fixeras.
  12. Sista steget är att skapa nystan eller härvor, beroende på vad som önskas.

Ales stenar i filmen

Play

2015-03-06 09.49.09Vår förra podcast på temat film spotting ägde rum i Hammenhög, och idag tar vi oss vidare till mytomspunna Ales stenar och Hammars backar – den 15 000 år gamla, karaktäristiska åsen, som sträcker sig ungefär en mil längs Österlens kust. Åsen stupar rakt ner i havet och ger ett storslaget, dramatiskt intryck – lika passande som magiskt somrig filmfond som karg mordplats i en Wallanderfilm.

Hit kommer såväl boende som mängder av besökare för att hämta andan och finna både ro och energi bland linjespelen mellan hav, himmel och land. En plats som skiftar färg, ton och känsla, beroende på årstid.

Besökta inspelningsplatser i reportaget:

  1. Tollywood: ”1920 – evil returns”, 2012 (Ales stenar)
    Här kan du se filmen i sin helhet. 12:44 min in i filmen visas sekvensen från Ales stenar.
  2. Tollywood: ”Nenem ChillaPillana”, 2013 (Ales stenar)
  3. ”Unga Sophie Bell”, 2014 (Ales stenar)
  4. Wallander: ”Kuriren”, 2010 (Ales stenar)
  5. Wallander: ”Innan frosten”, 2004 (Hammars backar)
  6. Wallander BBC: ”Firewall”, 2008 (Hammars backar)
  7. ”Den bästa av mödrar”, 2005 (Hammars backar)

Håll utkik efter vår sista podcast på temat film, som tar oss vidare till nya platser!

Här kan du läsa mer om fler filmupplevelser på Österlen: appar, vandringar, bussturer och broschyrmaterial med mera.

[googlemaps https://mapsengine.google.com/map/embed?mid=zNmxmyAeaKCM.kYzxed5SO4VY&w=400&h=300]

Aktiv keramikpionjär med lång erfarenhet

Ninnie Forsgren keramikerNinnie Forsgren är lite av en pionjär. Med 60 års erfarenhet av att arbeta med keramik har hon en lång och innehållsrik karriär att blicka tillbaka på. I påsk ställer hon ut på Maria Ekbergs Krukmakeri Hammenhög och har inga planer på att sluta arbeta.

– Man slutar aldrig arbeta som keramiker! Nu för tiden kan jag i och för sig unna mig lite trädgårdsarbete och är inte igång i min ateljé varje dag, men jag är fortfarande aktiv som keramiker, säger hon.

Sedan 2009 bor och verkar Ninnie Forsgren i Skillinge. Genom sitt liv har hon arbetat och bott på en rad olika platser i Sverige, bland annat i Vänersborg och Jönköping. Praktiserat har hon gjort även utomlands, i bland annat Österrike, Tyskland och Danmark.

Men det var i Stockholm allt startade. Redan som 16-åring gjorde Ninnie ett års praktik på Rörstrand, innan hon som 17-åring kom in på Konstfack i Stockholm. Tre år senare var hon egen företagare.

– Det var bra praktik på Rörstrand. Här fick jag börja knåda och även lära mig måla. När jag gått tre av Konstfacks fyra år fick jag erbjudande om att överta Bromma Keramik, vilket jag gjorde. 1963 började jag signera min egen keramik och företaget hade sex-sju anställda, säger Ninnie och fortsätter:

– Efter femton år tog min dotter över företaget och jag gick in i en ny period av min karriär. Sedan 1967 har jag arbetat med att bara göra egna original. Därefter har jag inte haft några anställda, utan arbetat på egen hand och under eget namn, säger hon.

En hel massa original har det också blivit, liksom en mängd utställningar och en hel del offentliga utsmyckningar och priser. Handelsbanken och Järnvägsstationen i Vänersborg bär spår av Ninnie, liksom Högskolan i Jönköping. Mellan varven, som ett sidospår, har Ninnie även målat porträtt i olja.

Något som Ninnie hela tiden återkommer till är ljushusen i keramik. Den första prototypen gjorde hon redan 1971 och sedan dess har hon producerat en ansenlig mängd hus, i varierande form, färg och storlek.

– Jag vet aldrig hur stora de ska bli när jag börjar jobba med dem. Delvis är det styrt av hur stor ugn jag har tillgång till. De kan variera mellan 60 och 180 centimeter i höjd och är alltid flera våningar höga, med plats för ett värmeljus i botten.

Var hämtar du din inspiration?
– I mitt arbete. Ju mer jag jobbar, desto mer inspirerad blir jag. Jag är inte särskilt intresserad av att titta på vad andra gör. Jag vill inte att det jag har i mitt huvud ska störas av något annat, säger hon.

Till utställningen i Hammenhög kommer Ninnie att visa upp en del av sina fåglar och långbenta hästar. En del verk som kombinerar stengods och trä samt en del träföremål kommer också att vara på plats.

Vad är skillnaden på att vara keramiker i dag jämfört för 60 år sedan?
– Jag vågar mycket mer med leran i dag. Fysiken är i och för sig inte riktigt vad den varit, men fantasin och huvudet är det inget fel på!